Folkets Historia

00:03 Du lyssnar på Folkets historia med mig, Anders Lundin. 00:11 Jag vill ju bara se till att maskin jag och jag kom bort på en fattig stuga. 00:16 Bort från den susja doften av otvättad sänglinne. 00:21 Och död. 00:24 Det var mera att svälta ihjäl på än att leva på det här fattigstöd man fick under fattigstugarnas tid. 00:30 I utkanten av samhället hittar vi fattigstugan. Undan gömt så ingen ska behöva se de tråkiga, fruktansvärda livsvillkoren som jonen har. Vi ska prata om hur fattigvården förändrats från reformationen och fram till idag. 00:56 Jag fick socialbidrag en gång, det var väldigt schysst måste jag säga. Jag hade varit på någon slags studieresa i Kenya, kom hem som jag brukade med en liten bukett av tropiska sjukdomar och hamnade på sjukhus. Jag kunde inte jobba med andra ord, universitetsterminen var ju slut och studiemedlet med det så det blev lite körigt med deg som jag kan tänka att jag måste ha sagt. Jag hade ju hyran på en etta och betalade och lite så. Och se, då fick jag 800 spänn av socialen som jag skulle klara mig med tills jag kommit i ordning igen. Jag kommer inte ihåg att det var minsta krångel med den där faktiskt då. 01:26 Det här är på 70-talet. Klart killen ska ha hjälp. Det måste ha varit ett kort ögonblick i historien, en stund när alla stjärnor stod rätt. För så här är det ju inte för det mesta, inte idag och än mindre förr. Och vi ska hålla oss till förr. För det här är ju en historiepodd. Hur var det egentligen med fattighjälpen då? För vi vet ju att den fanns. Från kristentid i vilket fall. Då blev det ju en moralisk plikt att hjälpa dem som inget hade. På något vis. I vilket fall. Först var det ju kyrkan och klostren som ryckte in. Och sen från reformationen och framåt efter Gustav Vasa alltså. 01:58 Har staten i olika stadgar tagit på sig att sköta fattigvården. Och fattighuset nämns ju titt som tätt när vi blickar tillbaka. Hon hamnade på fattighuset. Hör man väl som ett sorgligt slut på en historia då och då. Eller som han Stolle Jocke, Alfreds farfar i Emilie Lönneberga som ju bodde på fattighuset och plågades av kommendoran. Om honom har vi hört. Men vad var det där för ställe? Fattighuset. Hur såg fattigvården ut? I det här avsnittet ska vi till Ljungby och 18-talets början och träffa en nybliven ensamstående mor som plötsligt förlorade allt. 02:35 Hej, säger jag till Anna-Lena Ljungberg, arkivchef på arkivhuset i Ljungby. Och Christer Ljungberg som är museiintendent, hej! 02:42 Hej, hej! 02:43 Hej, hej! Ni har samma efternamn, vilken slump! 02:46 Ja, vi ser varandra rätt ofta. 02:48 Ja, ni är gifta. 02:49 Hur har ni kommit in på fattigvård? 02:51 Egentligen var det väl när vi började plugga historia tillsammans då så ville vi titta i den byn vi bor i Hörda i gamla handlingar och där finns det bystämmerprotokoll som är väldigt spännande och ganska ovanliga. Och där fanns det en paragraf som på varje bystämmer togs upp att man inte fick hysa kringstrykande personer och det tyckte vi var väldigt konstigt då för varför skulle man inte hjälpa till att göra det? 03:20 Menar ni att det var leg ju annars att man hjälpte kringstryggande personer? 03:25 I alla fall ville jag tro det då. Men sen fanns det ju en förklaring till det. Det fanns ju väldigt mycket regler och förordningar kring detta. Hur man fick tigga som fattig och hur man skulle ta som hand om man hade fattigstöd av fattigkassan i en socken. Och det var ju på hemorten man skulle ta som hand. Man fick inte gå till andra ställen. 03:49 Man skulle tigga hemma. 03:52 Och den som då hyste kunde ju få böter av bystämmen till och med. 03:57 När var det här bystämmeprotokollet från? 04:00 Ja, det var ju redan i början på 1800-talet från 1826 och sen fanns de här bysom protokollen bevarade fram på 1880-talet och den här frågan dök ju upp under hela tiden. 04:12 Jag nämnde en förändringssyn på fattigvård när vi gick från katols till protestantiskt land och reformationen. Vad var det som hände där och hur såg man på fattigdom innan och vad hände efter Gustav Vasa? 04:23 Ja, innan reformationen, alltså när det var ett katolskt land, så var det inget fult att vara fattig. Utan det var någonting som man mer eller mindre hade tilldelats av gud. Och dessutom så ansågs fattiga ge rika möjligheter till att få frälsning genom att de rika kunde vara banhattiga och ge ekonomiskt eller annat stöd till fattiga. 04:52 Och många rika människor testamenterade jord och pengar till kyrkan. Det var ju kyrkan och klostren som ansvarade för fattigvården tillsammans med hospitalen också. Och som sagt, då skänkte de pengar för att få frälsning och en lättare väg till himlen efter döden. 05:12 Vad fiffigt då, de fattiga var en resurs så att säga. Men vad hände sen då när Gustav Vasa reformerade kyrkan och vi blev protestanter? 05:20 Ja, då ändras ju det här synsättet på fattigdomen gradvis. Martin Luther och den svenska reformationen lärde att människorna inte blivit frälsta genom att kunna köpa sig frälsning utan man ska bli frälst genom tro. 05:36 Och därmed försvinner en bitterreligiös anledning till att ge allmose till fattigvården. Och under 1600-talet tog staten och socknarna successivt över ansvaret från kökan. 05:52 Kan man spåra den här skillnaden i synen? Om vi går till USA som ju ändå har många katoliker. Där kan man ju vara stenrik men så håller de på mycket med välgörenhet. 06:06 Vi vill ju att det här ska ske via staten istället. 06:10 Finns det någon parallell här? 06:12 Ja, man kan ju göra så. Det USA gör nu med välgörenhet till fattigvård och i Almos och till privata vårdhem. Det kan jag tänka mig var ungefär som man gjorde när Sverige var katolikt. 06:25 Men efter reformationen så är det en liten rolig grej och det finns faktiskt det i Stockholm. Innan reformationen så låg hospitalet här i Stockholm på Riddarholmen. Det kallades Gråmunkeholmen på den tiden. Men Gustav Vasa han ville flytta detta. 06:42 Han tyckte det stank därifrån och han tyckte att de fattiga patienterna var i vägen i stadsporten och ränstenarna. Det gick inget bra intryck för en kung och hans stad. Så han ville flytta det här ut till Danervik. 07:01 Och utom synhåll från slottet och den här stadskärnan. 07:07 Och det här hospitalet kom ju till under den katolska tiden. Genom donationer för rika människor. 07:14 Det är alldeles därför stadsmyrorna på Riddarholmen? 07:16 Ja. 07:18 Genom donationer via fastigheter. Och man kan faktiskt härdela det här ända bak till 1300-talet. Det klara kloster. Och avkastningen från denna finansiering social omsorg har funnits här i 700 år. För nu när kungen också flyttade hospitalet för att slippa se den såliga synen av fattiga donerar han själv mark ute vid Danerviken för att bygga upp hospitalet där. Och vad han inte tänkte på vid detta tillfället det var ju att han själv skapade den första statliga stiftelsen i Sverige via donationer. 07:54 Och den finns ju kvar än idag, för idag bedriver ju Stockholms stad åldringsvården på Danvikshelmet genom att man köper då platser. 08:03 Det är en ganska pampig byggnad också, får man säga. Det är en jättepampig byggnad. Det sägs ju att om det var en rysk delegation när de åkte förbi trodde att det var Kungliga slottet och fyrade av salut när de åkte förbi. Så pampigt är det. 08:17 Ja, och det kanske beror på att han som har ritat dagens Danvik hem, det är också arkitekten till riksdagshuset. 08:24 Och det roliga med detta är att Aron Johansson som arkitekten heter, han kom från mycket fattiga förhållanden, från ett litet tårta, hela familjen emigrerat till USA, utan han som blev kvar i Sverige som ungdom. 08:40 Ja, vad fint. Det var en fattig resa för en fattig som slutade lyckligt då. 08:46 Ja, det kan man väl säga. 08:48 Det blev tuffare att vara fattig efter reformationen förstår jag. Men vi ska med god marginal till efter reformationen. Vi ska följa Kajsa som hamnade på fattighuset på 1880-talet. Men vi träffar henne när hon sitter och minns tillbaka från ett äldreboende på 1940-talet. 09:10 Fröken Lundberg. 09:12 Kom in. 09:15 Har ni sovit gott? 09:17 Ja. 09:18 Jag kommer med frukost till Kajsa. 09:21 Vad tackar jag? 09:26 Jag vaknar här. 09:28 Varje dag har jag på alderdomshemmet. Förundras över rummet. 09:33 Så stort och så skent. 09:37 Jag har sovit gott faktiskt. 09:41 Och jag ser ut genom fönstret och så tänker jag på mitt liv. 09:46 Jag slutar ögonen och så tänker jag att jag inte ska tänka på när jag och min dotter Maria tvingades till fattig stuga. 10:00 Kom fram till sängen och hjälp mig då. 10:03 Se efter om han har något av värde i bröstfikan. 10:06 Är han död? 10:09 Inte ligga här och sova i alla fall. 10:12 Trots att jag inte vill tänka på ett så åker tankarna tillbaka till första natten på fattigstuga. 10:20 Hur de två Jonen smyg upp när gamle Anders handlats ut den sista gången. 10:27 Vad är snuset hans? 10:30 Snålaka har något av det. Det måste han göra på sig. 10:39 Jag ryckte och slet i en döda gubben. 10:42 Jag låg med filten uppdragen över arkan. 10:47 Jag såg alltihop. 10:49 Jag var glad att min dotter sov så djupt att hon slapp på sig ett. 10:58 Hjälp mig att vända han här så ser vi om det finns något i bakfickorna. 11:02 Måste vi. Han har gjort samma sak om det var du som var dög. Jo, jo. Jag drar i armen här och du puttar på. 11:13 Sådan hiskelig syn, det glömmer man inte. 11:17 När de vände han mot mig. 11:20 Då såg jag. Munnen gapande. 11:24 Ett öga halvöppet. 11:26 Se i bakficken hans. Skynda, han är tunga att hålla. 11:32 Hittar ni något? Han skröt allt om alla fina ting som systerdottern kom med till. 11:37 Jag vill ju bara se till att man sker. Jag och jag kom bort från fattig stuga. 11:42 Bort från den surga doften av otvättad sänglinne. 11:48 Och död. 11:50 Något måste han ju på sig. 11:52 Han har gömt det väl, du är ingen. Inte en snus. Men vad är då fanken? Han var satans nål, det var han. 11:57 Jag tänkte på hur det skulle bli när jag tog min sista suck. 12:03 Säkert skulle de plundra mig in på bara kroppen. 12:07 Och vem skulle då skydda Maria? 12:11 Jag får se. 12:16 En kam. Det är tjurorna här. Den fina. 12:23 Jo. 12:23 Grå, vit och fin är den kammen. 12:29 Kajsa. 12:31 Kajsa. 12:34 Är ni vaken, Kajsa? 12:37 Jag ser nog allt att du ligger där och kikar. Du tänker där vi är. Ja. 12:43 Jag minns hur jag höll antan under filten. 12:49 Och hur jag lovar mig själv att vi aldrig skulle sluta våra liv där. 13:04 Kajsa är inspirerad av en verklig person. Hon hade fem barn, men det hade inte vi råd med. Men hur hamnade Kajsa på fattigstugan i verkligheten? 13:21 Hon blev enka efter en soldat som hade ett grenadiärstopp i Hörda på Onsagård. 13:30 Hennes man dog och då fick hon på kvar i några år på det här torpet men snart skulle det ju in en ny soldat med familj där. 13:41 Och hon hade fem mindåriga barn och hette egentligen Kristina. Och de hamnade allihopa på hörda fattig stuga som hade byggts upp ganska precis då på 1880-talet. 13:57 Så hon gick från att ha ett bra helt normalt liv till att förlora allt när mannen dog? 14:02 Ja, precis. 14:04 Hon måste ju ha varit väldigt ung förstår man. 14:06 Ja, hon var ju någonstans mellan 25-30. 14:11 Och då var det kört för att mannen dog? 14:13 Ja, för då försvann ju den ekonomiska möjligheten för familjen att klara sig. Och hon hade ju dessutom det emot sig då att hon var tvungen att lämna över sitt hem till nästa soldatfamilj som skulle in där. 14:26 Så om hon hade dött och mannen hade levt? Så hade inte samma dramatiska förändring skett för familjen? 14:32 Tvåligtvis inte. För mannen hade ju kunnat fortsätta att arbeta så man hade ändå haft en försörjning. Det är inte säkert man hade ansett att han hade kunnat ta hand om barnen så de kunde ha blivit bortakkorderade som man gjorde på den här tiden. 14:46 Vilka bestämde det om man kunde få hand om dem eller inte? 14:49 Det var Socknen som gjorde detta. 14:52 Så det fanns en övrighet på lokal nivå? 14:54 Ja, så man kan ju också se på genus här att en kvinna som blev enka hade ju mycket svårare, särskilt i dessa samhällsklasse, att klara sig efteråt och splittrades familjen. 15:07 Men om det hade varit mannen kanske han hade gift om sig eller anställt en piga eller haft hjälp på något sätt. 15:14 Innebär det att det var fler kvinnor på fattighuset än män? 15:18 Ja, det skulle jag säga. Att det är det vi ser i alla fall i protokollen. 15:24 Vad var det för stället då? Vi hoppar in i fattestugan nu och nu är vi på 1880-talet. Hur ser det ut? Vad har de för standard? 15:33 Bara lever i samma rumt. Det är sparsamt med möbler. Och man brukar säga att de hade sex kvadratmeter per person. Alltså två gånger tre meter. Och det är ju inte mycket. 15:45 Nej. 15:45 Men överlag så ville man ju inte lägga pengar på ett fattighus. 15:50 Vilka var det som la pengar? Var kom pengarna ifrån? Och var skulle man höra av som krävde mer tilldelning? Det var socknarna som hade ansvaret för fattighusen. 15:59 Men det var byarna som såg till att uppföra fattighusen. 16:05 Vilka är det som bor på Fattestugarna? 16:07 Det är ju väldigt olika människor på den här tiden. Det är äldre människor som inte kunde försörja sig. Det är till exempel personer som har funktionsnedsättningar som oftast benämns med väldigt respektlösa namn tycker vi nu. Enfaldiga, krymklingar, efterblivna. 16:25 Det är sjuka och sängliggande, unga och gamla. Det kan vara barn, så som vi har här i dramat. 16:34 Och det kan vara någon av dem som har lite översyn på fattigstugan som kallas sjukvaktiska till exempel. 16:43 Är det som är kommondoran i Emil? Ja, det är det. Är det en fattig som har fått jobb att hålla ordning på de andra fattiga? Ja, exakt. 16:52 Och man kunde vara väldigt många. I Hörda var de kanske sju. I en annan ort i nära Hörda som heter Dörrap, där var man 16 stycken inom en sån här liten stuga. 17:04 Jag tänkte bara, vi skulle säga där för fattigstugan, att det kunde även finnas psykiskt sjuka människor som bodde där. De placerades i fattigstugan och det fanns faktiskt fattigstugor som hade ut som en liten fängelse sedan där man förvarade och låste in de här psykiskt sjuka människorna. Det var alla möjliga människor som bodde i en fattigstuga. Det förklarar också att det kanske inte alltid fungerade så lätt mellan de här människorna. 17:30 Nej, det låter ju inte som något behagligt ställe att hamna på. 17:35 Nej, men jag läste någonstans att det var någon som beskrev det som att det var mera att svälta ihjäl på än att leva på det här fattigstöd man fick under fattigstugornas tid. 17:46 Så förr eller senare så det sparsamma och kostnadens hårda livet och bristen på omvård gjorde att man tynnade bort. 17:54 Ja, exakt. Och sen ska vi ha klart för oss att även om fattighusen fanns så hade vi fortfarande också rotegången kvar. Som innebär att man går runt mellanhusen. 18:03 Ja, det är ett par gårdar som tar hand om de fattiga i det området. Men innebär det att de bor på en gård under en tid? 18:12 Så kan det vara. Och är man pigg så får man arbeta. Men sen finns det också gårdar som ser till att ta ett gammalt torp som öde och låta dem bo där. Eller som det finns faktiskt jordkulor där fattiga har fått bo och leva i. Beskriv en jordkula. 18:29 En jordkula som den vi har hemma hos oss. Förlåt, är det någon som bor i den på tomten då? 18:35 Nej, det här ligger mycket till skogen. 18:37 Ja, berätta. 18:39 Vid en kulle. Och där har man grävt in i kullen så väggarna är om man säger jordväggar. Och sen hade man ett brutetak över dem. Och det var jordgolv och det var en liten enkel dörr ut. Ja, ja. Där hade bott en kvinna som var krympling och fick fattigstöd och där fick hon bo i den då. Åh herregud. Ja, och nu pratar vi 1800-tal så det är inte så länge sedan. 19:03 Men fattigstugan då, har den börjat bli organiserad fattigvård nu? 19:10 Vi är på 1800-tal, tänker jag men vi håller oss kring sent 1800-tal. 19:14 Ja det är ju organiserad fattigvård i den bemärkelsen att soknarna och byarna har uppbött fattigstugan. 19:23 Och jorden själva fick ofta klara sig själv också i form av lite självhushåll. Och de friska fattigjonen skulle då ta hand om de sjuka så där fanns ju ingen personal. 19:36 Den som fanns kanske var den som utdelade hjälpen från fattigkassan. Det kunde ju vara mat, säd, lite nödvändiga kläder. Det som roten skulle försörja motsvarande fattigkassan då. 19:55 Så någon ansvarade för den verksamheten och sen återvände den personen till sockenstämman och sa nu är det faktiskt för jävligt på stugan, nu måste vi lite mer kläder och lite mer kon och sen sa de andra på sockenstämman och sa ja eller nej till det. 20:11 När vi ändå håller på, vilka satt i Sockenstämman? Var det folkvalt i byn eller? 20:16 Det var folkvalt människor och det kunde ju vara från den byn och i Sockenstämman. Det kunde ju vara prästen som satt säkerligen med. Det var ju människor från olika byar i Sockenen. 20:28 Man skulle nog representera egentligen alla byar. 20:31 Ja. 20:32 För jag klämmer in en fråga här. Barnaktioner har man ju hört talas om nu och då. Att barn auktioneras ut. Vad var det? Hur gick det till? Och när gjorde man det? 20:42 Man gjorde ju det oftast när barnen blev föräldralösa. Och som vi var inne på lite innan så var det ju extra känsligt om fadern dog. Och då försvann ju möjligheten att försörja familjen och den splittrades. Det kunde alltså gå till så att man ställdes upp på Sockenstämman. Eller senare då efter 1862 när kommunerna hade tagit över på kommunalstämman. Och man aktionerades ut. Det kunde vara hela syskonskare som stod där. Och man kom till den som la det lägsta budet. 21:15 Det låter ju också så hemskt. 21:17 Ja, men den som krävde minst ersättning av kommunen för att ta hand om dem. 21:21 Ja, och då behövde man ju inte betala så mycket heller. 21:27 Så det kunde vara så att man hamnade, kanske en barnaskara på fem hamnar på fyra-fem ställen. 21:32 Ja, men... 21:34 Och hur såg deras liv ut efter det? Var det av barmhärtighet som man köpte barnen för att ta hand om dem? 21:43 Det var väldigt olika. Det fanns säkert de som var barnlösa som gärna ville ha och tog hand om barnen på ett bra sätt. Men de allra flesta fick ju slita väldigt hårt. 21:53 Hur länge pågick det här? 21:55 Det avskaffades inte förrän 1918. Och det var likadant med rotegången. Den avskaffades också 1918. 22:06 Kajsa! Är det redan middag? Nej, det är dags för lite lunch. Jag kommer med nykokt gröt. 22:28 Mm. 22:28 Damen jag delar rum med mig är trevliga. 22:32 Och unga fröken Lundberg, hon är så snäll mot alla de äldre. 22:39 Vad säger Kajsa om gröt med lingon och lite kaffe? 22:42 Jag låg och sov. 22:45 Ni sov så gott. 22:50 Jag drömde om när jag flyttade från fattigstugan- Till fattiggården. 23:01 Sätt dig ner, Kajsa. 23:05 Jag rensar fisk, kan jag, Tyra? 23:08 Jag med, Kajsa. 23:11 Jag minns det som igår. 23:14 Aldrig hade jag trott jag skulle få flytta från fattigstugan. 23:18 Men långt senare så fick jag ju en plats på fattiggården. 23:24 Rumlarna Måns och Petter hade gett mig tjurkammen i avskedsgåva. 23:30 Kajsa, nu får ni hjälpa till här. Vi ska ha stekt sill till allas. Nu gäller det att rensa. 23:37 Det var ju på fattigården jag träffade den där Inga Tyra. Hon var ung. 23:43 Näsvis den första tiden. 23:46 Men det är jag som är piga här. 23:48 Inte ni, Kajsa. Jag tycker vi lägger inkommet i bytten. Jaha. Ja, det blir ju en god pudding på det här sen. Och visst verkade mina händer redan då. Men jag gjorde ett gott arbete. Det gjorde jag. 24:02 Nej, om ni inte vill sitta så sätter jag mig själv ett litet slag. 24:06 Ja, gör det. 24:09 Jag fiskade alltid jädrar i kösen som blivit den. 24:14 Hade ni någon sjö i närheten av tapet erat? 24:17 Jo. 24:20 Och min dotter fick upp arborre efter arborre vid den sjön. 24:25 Vet ni om min dotter fiskar där borta i Amerikat nu, Kajsa? 24:29 Nej. 24:31 Visst heter hon Maria er dotter? 24:33 Ja. 24:35 Jag hörde att amerikanerna brukar äta trout. En amerikansk fisk. 24:42 Jag tänkte farsligt mycket på min Maria där den tiden. 24:47 På veckorna innan hon tog båten till Amerika. 24:52 Det gjorde så ont hjärtat av saknad. 24:57 Inte visste jag hur hon hante det heller. 25:01 Inte hade jag fått något brev heller. 25:04 Har er dotter kunnat få ihop till biljetten till er? 25:07 Jo, snart så. 25:09 Det var väl för väl, Kajsa. 25:12 Inte kan någon stanna här på fattigården hela livet. Vi har väl det bra här, Tyra? Vi sliter som djur. Nej, jag åker nog till Amerikat själv ändå. 25:23 Ja, det är bra så. 25:24 Akta så att ni inte skär er nu, Kajsa. 25:28 Så fånigt av mig att jag gick och väntade på en biljett över havet. 25:35 Jag inte ska emotänka på sig själv. 25:39 Men det skrämde mig att tänka på ensamheten. 25:44 Att dö ensam som ett jon. 25:49 Kajsa, nu får ni låta mig rensa de sista fiskarna. Ge mig kniven och sätt er en stund. Ge mig kniven nu. Ni ser lite blek ut, Kajsa. 25:59 Jag var till åren då med en pigg och på bena och jag vaknade ofta med ett tryck över bröstet. 26:08 Nej, det var inte värre än det. 26:10 Ge mig kniven innan ni ramlar ihop. Jag kan ta över, säger jag. Aldrig! 26:20 Nej, nej, nej, nej, nej! 26:22 Hör du mig? 26:25 Kan du höra mig, Kajsa? 26:28 Åh, herregud! 26:32 Det enda jag minns från den stunden är ju yr jag var. 26:37 Att golvet blev till taket och sen blev allt svart. 26:46 Ja... 26:48 Då gick det där, undrar man ju. Men nu får vi vänta lite mer. Kajsa har flyttat till fattiggården i Eka. Vad är skillnaden? För det låter ju som att det är bättre här än på fattighuset. 27:01 Ja, men det var det säkert. Betydligt mycket bättre faktiskt för de flesta. 27:06 Är det här något nytt som installeras då i början på 1900-talet? 27:10 Ja, 1918 kom ju den här lagen som sa att man egentligen skulle ha ålderdomshem. Men fattigården var ju förstadiet till ålderdomshem. Och Ekerfattigård upprättades 1895-talet. 27:25 I närliggande by utanför Ljungby. Så det var faktiskt Ljungby som var en köping då vid den här tiden. Det var faktiskt fattiggården för den här köpingen. Och det var ett jordbruk som var kopplat till verksamheten. Så man bodde ju på en faktiskt lite större gård med ofta med två hus. Ett hus som föreståndarparet med familj bodde i som styrde och var anställda av köpingen. Och där fanns också pigor och drängar. Och sen så var det ett hus för dem som bodde på fattiggården. 27:59 Det låter lite mer som ett organiserat kollektiv helt plötsligt. Så att de får jobba då, låter det som. 28:06 Ja, de som kunde fick jag också hjälpa till och arbeta. Som vi hör Kajsa, han hjälper till i köket. Men också ute på gården. 28:18 Och odla grönsaker och vad man kunde hjälpa till med. 28:21 Så det sker en förändring här i vilka som tar hand om de behövande samhället från socken till kommun. Vi börjar med, är inte en socken en kommun? Nej. Men det är väl lite olika byar som hänger ihop? 28:35 Nej, alltså från början var det ju socken alltihopa. Men 1862 kom kommunalförordningen som sa att man skulle dela på det här. Så det blev en borgerlig kommun, det som vi kallar kommun idag. 28:53 Och till exempel Ljumby som är en ganska stor kommun till geografiskt sett. Den bestod av 19 kommuner 1862. 29:01 Så det fanns ju väldigt många kommuner och de motsvarar storleken på en socker. 29:06 Okej, och vad skände för förändring i själva... 29:09 Då kan man säga så här, när 1862 kommunerna bildas, då får vi också landsting som ansvarar, har det ytterst ansvarat för hälso- och sjukvården. 29:21 Man tar alltså det från socknarna till landstingen. Och det här är ju också ett viktigt steg till dagens hur det fungerar idag. Med att landstingen och regioner sköter sjukvård och fattigvård med mera tillsammans med kommunerna. 29:40 Jag tänkte på det här, Kajsa, vi pratade ju om en dotter som flyttat till Amerika. Vår riktiga förlagan är, hon hade fem barn. 29:48 Hon hade fem barn, ja. Och vi har tittat i arkivet och sökt och hittat att åtminstone fyra av dem emigrerar till Amerika. Så hon vinkar av dem, de två äldsta tillsammans. Och de andra två en och en. Och sen fanns det en femte, en son. Och vi misstänker att han också emigrerade till Amerika. För det går inte hitta honom i någon flyttläggd här i Sverige. Att han har flyttat någonstans. 30:20 Så vi tror alla fem. Och det är den berättelsen som har gått i arv i bygden också. Att alla fem reste till Amerika. 30:27 Och då blir han ju väldigt ensam. 30:29 Men var Kajsa tvungen att bo på den här fattiggården? Eller fanns det andra alternativ för henne? Eller var det liksom automatiskt nu 1918 så gör man om och nu flyttas ni till det här boendet istället? 30:43 1918, fattigvårdslag sa ju att man skulle ha ålderdomshem. 30:49 Så fattiggården här i Eka, den bytte helt sonika namn 1925 till ålderdomshem, Eka ålderdomshem. 30:57 Och det var ju egentligen bara ett namnbyte då vid det tillfället. 31:02 Men vad innebär det? Innebär det att det i praktiken redan tidigare var ålderdomshem eller innebär det att man i praktiken knoppar av de som inte är gamla men som bara är fattiga? 31:13 De får bo kvar. 31:15 Alla som är på Eka får bo kvar tills ett viktigt ålderdomshem byggs inne i centrallorten som har blivit stad vid det här tillfället Ljungby. 31:25 Men det känns som att det måste bli till en förordning där också. 31:29 Ja det är denna förordningen från 1918 som säger att man ska ha ett ålderdomshem men det gick ju olika snabbt. Men det fanns ju också stöd man kunde få på 30-talet. 31:39 1939 kom det ett statsbidrag som man brukar säga för att man måste få igång byggandet av ålderdomshem. 31:48 Sen är det här, jag tror det är ute efter 1947 års åldringsvård där man skiljer fattiga från gamla. 31:58 Så ordningshem blir bara för äldre och fattiga ska skötas på ett annat sätt. 32:04 Men Water till Astrid Lindgren och nu till Rasmus och Luffen. Luffare har man hört talas om. Ska de in i den här berättelsen på något sätt? 32:13 Jo, men det finns faktiskt ett väldigt bra exempel på en luffare som heter Salomon Andersson, men han kallade sig Salomon Silversvarn. 32:23 Särrö? 32:23 Och han levde i Ljungby då på slutet på 1800-talet och började bli till åren då när Eka fattig gård framåt 20-talet här. 32:35 Men han hade försörjningsstöd utav fattigkassan och hade haft under ganska lång tid. Och det här var ju under kommunens tid. 32:43 Så han reste till Berlin. Han reste flera gånger till Stockholm. Och han hade mycket för sig. Han ansåg att Kristina Nilssons... Sångeskan. Ja, sångeskan. Kristina Nilssons enasång, Svanesång. Den handlade om honom. Så han ville ju ha royalties för den. Ja. Och han skulle besöka kungen och han skulle besöka alla möjliga för att försöka få sin rätt. 33:12 Så fattigvårdsstyrelsen i Ljungby fick ju hämta hem honom när han hade burit sig tillräckligt lefterövare här i Stockholm eller till och med i Berlin. En gång gick han in i kyrkan i Berlin. Och började ta upp kollekt och då tyckte de att nu är det nog. Så nu kontaktar vi hans hemot och man fick ombesöja då att han skulle komma hem. 33:36 Så det kostade ju också från fattigkassan då så de blev nog råhåriga på grund av Silversan det tror jag. 33:43 Men var han en levnadskonstnär? 33:45 Ja, det får man nog säga. 33:48 Sen när han blev äldre och lugnade sig så levde han sina sista år på fattiggården eller som det då hette ålderdomshemmet. Men det här namnbytet, om vi återgår till det så var det ju bara helt enkelt ett namnbyt och folk fick bo kvar även om man inte var äldre då. Men sen när det riktiga ålderdomshemmet byggdes inne i staden, då fick man inte följa med till det. Då var det bara de äldre. 34:17 Men Salomon Silversvan, som vi då tycker jag ska kalla honom för, för det svänger fint om det. Kan man ana att det är en frihetlig grej? Han känner sig ofri på fattiggården och hellre lever. 34:34 Får vi en aning om vad fattiggården innebar då? 34:36 Jo, men jag tror också i hans natur så var han vandrare. Så det kvittar nog hur bra det hade varit. Så hade han getts ut på luff. 34:47 Men visst, det var nog väldigt tufft även om man hade bättre praktiskt runt omkring sig. Kanske inte bodde lika trångt och man hade mer utrustning till allting. 35:00 Det fanns mer frihet och det var säkert skönare att gå ut och arbeta lite än att bara vara instängda i ett litet fattighus med bara ett rum. 35:10 Så det var säkert tuffa förhållanden och föreståndarparet kunde ju också vara väldigt stränga för de höll ju på den tiden oftast en Det var mycket förhållningsregler, man skulle stiga upp för en viss tid, man fick inte använda ovårdat språk. 35:30 Ja, det fanns väldigt mycket regler. Det finns en hel sida full med sådana regler faktiskt för de här fattiggårdarna. 35:37 Vad är intrycket av den sidan när du kollar på den? 35:40 Ja, att det inte lämnade mycket över till att vara en människa utan man var på en institution och lite fångar kanske. 35:50 Säg det något om hur, om vi hoppar långt tillbaka till före reformationen när fattiga var en tillgång så att säga en möjlighet för de rika att visa barmhärtighet och de hörde till och nu har de fattiga förvandlats till någonting som man helst inte 36:10 De blev ju krasst en kostnad för de övriga i samhället. 36:15 Men de förlorade också sin värdighet. 36:19 Det var inget man brydde sig om. 36:22 Om du är fattig så är du i princip ingen fullständig medborgare. Och när Sverige får en allmän rösträtt 1921 så var det faktiskt fattiga som inte alltid fick rösta utan det dröjde ända fram till 1945 innan fattigvårdssträcket avskaffas och alla får rösta även om du är fattig. 36:53 Här. 36:54 Vällingen har jag kokat själv. Jag kan hjälpa Kajsa, den är lite varm. 36:56 Det är väl snällt. Jag är inte hungrig. Ett litet hallon då? Jag har plockat. Lägg några på nattdagsbordet så får jag se om jag orkar sen. 37:23 Vill ni sätta er upp? 37:25 Nej, men jag vill gärna ha den där kammen. 37:29 Menar ni den gråvita gamla kammen? Ja, den är ju av äkta 20 år. Jag kan kamma, Kajsa. Tackar jag. 37:33 Ja, det är bra. 37:47 Fröken lunta och titta på mig med så varm blick. 37:53 Ligta lite min dotter på det senaste fotografiet jag har här. 37:58 Titta! Tackar jag. 38:01 Ska vi inte gå ut i solen en stund? Det skiner så fint. 38:05 Nej, jag ligger nog kvar här. Jag har mycket tid över till att tänka. 38:14 Allt jag gått igenom kommer ju tillbaka. 38:18 Ni var inte uppe igår heller. 38:19 Kan ni förresten ställa fram fotografiet på min dotter Maria? 38:26 Ja, så jag ser henne lite bättre. 38:30 Ställ fotografiet här på nattexbordet. 38:33 Ja, den är god ny. Fröken Lundberg. 38:42 Tänk va... 38:43 Här ligger jag, mellan rena vita lakan och blir ompysslad. 38:50 Här är det nästan som himmelriket. 38:54 Och när jag får ligga stilla så känner jag ingen verk i kroppen. 39:00 Varken hungrig eller törstig jag, trots att jag varken druckit eller ätit på länge. 39:09 Jag förstår ju att jag snart får komma till det sanna himmelriket. 39:20 Ja, kan det ha varit en sån stor skillnad för den riktiga Kajsa att hon tyckte det blev så himla bra? 39:28 Det var ju en jättestor skillnad för man försökte skapa trygghet på ålderdomshemmen som byggdes på 1940-talet och framåt. 39:38 En hemkänsla och det fanns omsorg och ingen förväntning på att du skulle arbeta. Och de som arbetade på ålderdomshemmen hade ju faktiskt nu också en utbildning oftast för att ta hand om de äldre. 39:58 Men de som inte var äldre då som hade varit på fattigården fick ju inte följa med hit. 40:04 Och det hade ju då inrättats på kommunerna, olika fattigvårdsstyrelsen till exempel, barnavårdsnämnden, nykterhetsnämnden, där man tog hand om deras frågor. 40:20 Men då får man förstå det som att här någonstans tar fattigvården i form av ett hemslut och att de fattiga får hjälp på annat sätt. 40:32 Socialbidrag helt enkelt. 40:33 Ja. 40:35 Och sen måste det ju självklart vara en stor skillnad att flytta från en fattiggård till ett nytt, modernt områderdomen. 40:44 Nya, fina, rena lokaler, fina sängar och möbler. Radioapparaten kom. 40:53 Man kom in i en ny tid. Och som Anna Lina sa, man slipper arbeta. Utan man har också rätten att bara få sitta ner och förtjäna. 41:05 En lugn, trygg ålderdom. 41:09 Vi är ju många som kommer ur ganska enkla förhållanden i landet. Hur gör man om man själv vill leta reda på sin historia och kanske hitta någon förfader som levde under de här enkla omständigheterna? 41:23 Jo men det är ju till att forska i arkiven då och de finns ju väldigt nära oss människor där vi bor eftersom alla kommunarkiv i hela Sverige förvaras i kommunerna och har den här typen av handlingar ända från 1700-talet och fram just om fattigvården och mycket annat också. Så det går ju att hitta den lilla människan. Men det är handskrivna protokoll så det kan ta ett tag. Men ofta har man ju också kanske någon berättelse med sig från äldre släktingar eller så. 41:56 Så man vet ungefär när man ska börja leta. Så den som är sugen det är bara att vända sig till det kommunarkivet där den personen har levt. Och börja leta. 42:08 Jag får tacka så hemskt mycket för en vandring genom de fattiga och behövandes historia fram till idag. Tack så mycket Anna-Lena Ljungberg som är arkivchef på arkivhuset i Ljungby och Christer Ljungberg, museiintendent. Vad kul att ha er här. Tack så mycket. 42:23 Tack så mycket. Kul att vara här. 42:29 Du har lyssnat på Folkets historia med mig Anders Lundin. Skådespelare var Ingmarie Karlsson, Ia Langhammer, Nils Närman Svensson, Ivan Mattias Pettersson och Vilgot Paulsen. Ljuddesign Lars Inebeto, manus och produktion Marie Hedensjö. Avsnittet är en produktion av Hildurs i samarbete med sagobygden med stöd av Leader Linné Småland och Europeiska unionen. Studium heter Hype och det här är en produktion av Hildurs.